Ser att ni fortfarande går in på denna bloggen, kan ju säga att det inte är någon idé. Är mer aktiv på instagram så följ mig där istället!

Jag har många gånger tänkt att jag aldrig duger tillräckligt. Att när jag får en komplimang så säger bara personen det för att, inte för att personen i sig menar det. Att när jag skapar någonting så tycker jag aldrig att det är tillräckligt bra. När jag gör någonting vill jag hela tiden prestera bättre. När jag får äran,vill jag inte ta åt mig den.

Det var inte förens idag som jag insåg hur jävla bra jag är. Jag är 17 år. Jag har jobb och skapar något som jag hela mitt liv drömt om att göra. Jag som 17 år har redan utvecklat mitt dröm jobb och är till och med redan fastanställd och har ett "eget" företag. Jag har själv inte förstått hur mycket jag har kämpat, lagt ut tid, mitt liv och pengar på det här.

Jag jobbar som fotograf. JAG? Hur fick jag detta, hur kunde JAG få mitt största drömyrke. Jag insåg detta först när jag vann priset för "Årets fotograf" på min skola. Folk snackar om att dom inte bryr sig, det är bara ett diplom och allt är bara ett skämt. Vilket jag trodde också innan. Men jag kan inte mer än vara lycklig att det var JAG som vann detta priset och inte en av dom två andra som jag tycker själv är hur grymma som helst. Varför just jag?

Nu står jag här, 17 år, i en liten håla, med mitt drömyrke. Ja, man kanske tror att jag borde vara lycklig med det. Men icke.. jag skapar även smycken och har startat upp ett litet eget företag kan man ju nästan säga. De säljs i en stor inredningbuktik (tvåfröknar) och ska snart förmodligen säljas på (livingroom). Lycklig? Klart! Bara att jag inte inser själv att det är jag som har lyckats.

På min fritid så fotar jag även nära och kära och gör affischer till evenemang. Vilket jag älskar! Att jag som trodde jag var den minst drivande människan i världen har tre jobb om man kan säga så.. att jag även klara mig i skolan med bra betyg och goa klasskamrater. Att jag har världens underbaraste familj och vänner som alltid finns där och stöttar mig.

Om inte jag hade valt om mitt gymnasieval, så hade jag nog inte stått här idag. Jag ångrar inte ens sekund att jag valde till media istället för Teknik. Inte en sekund.

Jag kan ännu inte förstå. Men när jag tittar på diplomet och läser mitt namn och tar åt mig alla komplimanger så får det mig att fortsätta kämpa in i framtiden. Jag vill tacka ALLA för allt som ni har stöttat mig med. För alla komplimanger ni har gett mig och för att ni finns!

Klippt lugg och skaffat septum.. det var ett tag sen man var här inne!

♥

Just nu pågår en tävling på Kandee shop! Du kan vinna en valfri påse, in och tävla vettja!

I morgon spenderas dagen med goa människor, film & ben & jerry's. Fuck love

TROPISKA FRUKTER | GODIS | FAMILJEN | FILM | COLA

Hur roligt som helst att mina bilder är omtyckta på weheartit, det värmer om hjärtat! Har för en gångs skull äntligen funnit mig själv i min stil och det är roligt att andra också verkar gilla det. Har varit osäker i många år och alltid ändrat mig efter andras åsikter, har blivit ledsen för minsta lilla kritik och inte älskat mig själv, inte rikigt varit mig själv till 100%. Men nu är jag riktigt säker på mig själv även min personlighet. Kan vara för att jag har inte börjat bry mig lika mycket om vad andra tror/säger och följt mina egna fotspår. Jag har lyckats bra och kommit långt i livet med både yrke och andra saker. Det är ju trots allt jag som lever mitt liv och då vill jag leva det fullt ut och inte behöva leva på andras åsiker. Jag känner verkligen hemma, jag gillar vad jag ser i spegln, jag ska bli ännu mer positivare och älska mig för den jag är nu när jag äntligen känner mig hemma. Alla borde tänka positivare, inte lätt men jag lovar att det känns bättre. Ge varandra komplimanger & kärlek. Det behövs mer i detta trista land. ♥